Nattöppen kyrka

Ett av de volontärarbeten vi gjort som har varit roligast är Nattöppen kyrka i St:a Clara Kyrka. Därför kändes det kul att återigen samlas i kyrkan, denna gång med ett nytt gäng, för att förbereda maten innan gästerna släpptes in klockan 22.

Den här gången var prästen Inga på plats, vår kontaktperson gällande Nattöppen kyrka. Där fanns även andra volontärer, ett par och några ungdomar från bibelskolan i Jönköping som nyligen flyttat till Stockholm.

Eftersom vi redan varit med en kväll visste vi lite mer hur saker & ting gick till. Vi började med att förbereda mackor, la fram fika bröd och skapade en mysig känsla i matsalen. Därefter rullade gästerna in. När de hemlösa som ska övernatta i kyrkan kommer går de direkt & fixar i ordning sina sovplatser. De vet vad de ska göra eftersom de sover i kyrkan varje natt. Flera församlingar i Stockholm arrangerar Nattöppen kyrka tillsammans, de har var sin dag då de är värdar i St:a Clara Kyrka. Idén bakom Nattöppen kyrka kommer ursprungligen från England, när några svenska församlingar var där och hälsade på inspirerades de av Englands kyrkliga församlingar som hade ett liknande arbete.

Innan maten hölls det en kort bordsbön, därefter var det fritt fram att bli serverad soppa med macka. Vi träffade flera trevliga människor, bland annat en man som flyttade till Sverige för några månader sen. Han kunde otroligt många språk, bland annat tyska, franska, italienska, arabiska, svenska och engelska. Väldigt imponerande!

Vi pratade med två andra män från Polen som båda försökte lära sig bra svenska. Ena mannen var lite äldre & vi försökte imponera på honom med de få polska ord vi kunde.

Vad tyckte vi?

Vi gillar verkligen Nattöppen kyrka. Man kan vara trött och seg men när man kommer dit en sen torsdagskväll blir man pigg & glad av att möta alla trevliga människor. Det här volontärarbetet ger en liten energikick! Den här gången pratade vi dessutom mer med gästerna vilket gjorde det ännu roligare än förra gången.

Vill du vara med på Nattöppen kyrka? Kontakta Inga Pagréus på: [email protected] eller besök St:a Claras hemsida: www.klarakyrka.se


Inga Pagréus

Morsan Elise

I och med vårt projektarbete har vi träffat på många intressanta och härliga människor som har fått oss att komma till insikt över hur viktigt det är att hjälpa de som har det sämre ställt. En av de som gjort störst intryck på oss är Elise Lindqvist- en sprudlade 76 åring som känner sig som 17. Hon hjälper sedan 16 år tillbaka prostituerade på malmskillnadsgatan mitt inne i centrala Stockholm. Runt 225 tjejer säljer sig själva på gatan och för dem är droger, misshandel och groteskt sex vardag. Men deras morsa Elise gör allt för att hjälpa dessa kvinnor tillbaka till livet igen.

Elise är kort, runt 150 cm och söt, och hon hälsar på oss med varsin kram. Vi sätter oss ned i en ring framme vid altaret och låter Elise presentera sig för oss:

- Jag kom till St Clara kyrkan för 16 år sedan och har sedan dess arbetat som volontär. Det vill säga, jag är inte anställd utan arbetar helt frivilligt här i kyrkan. Min första uppgift när jag kom hit var att bre mackor, det var så allt började. Jag var någorlunda rumsren när jag kom hit, för dryga året innan, det vill säga för 17 år sedan genomgick mitt liv en förvandling.  Jag tog in Gud och Jesus i mitt liv. Innan visste jag knappt något om kyrkan och att tro. Sedan småbarnsben har jag förföljts av hemska saker och levt bland missbrukare. Men det finns en plan i allt det hemska.  För 16 år sedan besökte jag Malmsskillnadsgatan för första gången, några arbetare i kyrkan tog mig dit och trodde det skulle passa. Och där ville jag vara och har varit sedan dess, varje fredag natt har jag sett unga kvinnor komma och gå, trafikerade och prostituerade. För 15 år sedan var det nästan bara svenska flickor medan idag är det mest utländska.  Den yngsta flickan som kommit har varit 12 år, men de flesta är runt 20. Många är hemlösa, bor i kontainer, kartonger och dylikt.

Hur många tjejer brukar komma varje kväll?

-  Runt 10 till 35 tjejer, sammanlagt är det 225 flickor i kvarteret som säljer sig. Visserligen har mycket flyttats över till internet, men det axelerar hela tiden. Tjejerna blir beroende och vill ha mer och mer pengar, då använder de sig av både gatan och internet. De måste tjäna mycket för att ha råd med droger. Tjejerna brukar säga till mig ”du förstår morsan, jag kan inte vara här utan att ha tagit något”. Det är inte ovanligt att flickorna blir misshandlade under sexakten och därför blir de lugnande medlen en livsnödvändighet. Även fast det resulterar i att många är så pass neddrogade att de knappt kan stå.

Ser ni när hallicken eller kunden kommer?

- Ja, ofta kommer kunden i bil, alternativt att han går. I så fall rör det sig ofta om en stående snabbis runt hörnet.

Började detta arbete med att hjälpa flickorna för 15 år sedan?

-  Några från kyrkan brukade gå upp på Malmskillnadsgatan och ge tjejerna kaffe innan, men det drog igång på riktigt när jag började för ca 15-16 år sedan. Därefter har kvällarna utvecklats. Vi brukar komma upp vid 21 tiden varje fredagskväll, med bord, kaffe, oboy, godis, mackor och dylikt. Vi är högst 3 till 4 personer, inte fler. Något jag lärt mig under åren är vad jag gör rätt och fel, det är tjejerna noga med att tala om. I början var vi nämligen fler volontärer men då blev tjejerna riktigt arga och frågade om de var någon slags djurpark, de kände sig som apor i bur. Så vi är idag högst 3, 4 stycken.  Vi har skapat ett fint förtroende till tjejerna som är viktigt att inte bryta. För att återgå till kvällen, när vi kommer upp vid 21 är det ofta några flickor där redan, vissa vill bara ha sin macka och sitt kaffe och sedan gå. Tid är pengar och hallicken kan vänta runt hörnet. Andra tjejer dröjer sig kvar och vill prata. De berättar om hur de har hamnat på gatan, hur de blev lurade till Sverige, trodde att de skulle få jobba på fina hotell t.ex. Men jag vill inte berätta om deras livsöden, då de har stort förtroende för mig och jag har tystnadsplikt. Däremot kan jag delge er att sexakterna som de tvingas utstå är groteska och våldsamma. De kan aldrig vara säkra att de går från en affär med livet i behåll.

Vilka är det som köper sex?

-  Det går inte att utesluta någon samhällsgrupp i den frågan, alla gör det nämligen. Poliser, advokater, politiker, familjepappan, den ensamstående mannen, män som har ett maktbegär. De ser kvinnor som sexobjekt, de är boskapshandel. Det är också därför det är så svårt att ändra på lagen, som säger att de är olagligt att köpa sex men inte sälja, eftersom alla köper. Politikerna vill såklart inte ändra på det eftersom de själva handlar.

Försöker ni någonsin stoppa affären?

-  Nej det får vi inte. En gång försökte jag och det slutade med att jag hade en pistol tryckt mot huvudet. En 14 årig thailändsk flicka ropade på hjälp och jag försökte skydda henne. Men hallicken hotade att döda oss. Det är livsfarligt att försöka stoppa en affär, polisen har förbjudit mig.  Polisen själv kan inte heller stoppa affären eftersom det är så svårt att bevisa att det handlar om prostitution. Det är inte olagligt att hoppa in i någons bil och ha sex. För att kunna bevisa att det handlar om prostitution måste man filma sexakten och när köparen ger flickan pengar, vilket är nästan omöjligt. Det gör det också svårt att stoppa sexköpen. Flickorna blir även beroende, de behöver pengar för droger eller för att kunna försörja familjen t.ex. Det blir en ond cirkel av det hela, de brukar hålla i max 6 år, sedan dör dem. Om de tjänar 6 till 10 000 på en kväll är det bra och nödvändigt för att kunna försörja sig. De behöver också pengar för att ge till hallicken. En tjej jag träffa var skyldig sin hallick 6 tusen, som hon inte hade. Jag gömde henne i min jacka och försökte smussla iväg henne. Hallickan hittade henne dock och nu finns hon inte längre.

Det är olagligt att köpa sex men inte sälja sex, vad tycker du om den här lagen?

-  Jag tycker det borde vara olagligt att sälja också, det bör vara lika på båda men jag vet att jag inte har medhåll för det men jag står för vad jag tycker.  Riksdagen börjar dock höra med det lilla örat. Det gäller att vara på ministrarna, förmå de att ändra lagen. Jag vill att det europeiska Schengenavtalet ska upphöra, vilket inte är populärt. I och med den lagen så kan inte polisen göra ett smack åt de flickor som tas in i landet.  Vi kvinnor ska inte vara en köttprodukt som kan transporteras hursomhelst över gränserna. Politikerna prioriterar inte frågan, de vill också kunna köpa sex. Men det skulle bli svårare att köpa sex om även tjejen kan gripas.

Vi har diskuterat prostitution i skolan och vissa menar att man inte bör göra det olagligt att sälja sex eftersom det kanske finns människor som självmant väljer att sälja sex för att de vill. Vad tänker du om det?

- Jag säger så här, jag har inte någon gång under mina år hört någon som vill göra det här, som tycker att det är underbart. Kvinnorna tvingas av sina hallickar, make, pojkvän, familj eller att de själv behöver det. Flickor som måste försörja sin familj i sitt hemland och inte har något val.

Har din bakgrund haft betydelse för att du vill hjälpa till idag?

-  Ja precis, det har det. Jag har varit med om sexuella övergrepp sen jag var liten, våldtäckt, svår misshandel och har själv varit prostituerad. Jag uppsökte många sjukhus för att få smärtstillande och därefter hamnade jag bland missbrukare. Jag slutade säljade sex efter en svår situation med en kund och fick det av min bordellmamma, idag är det dock inte lika lätt att sluta. Det kan vara så groteska situationer de här tjejerna hamnar i att jag ibland kan undra om det är en man eller ett monster som utsätter de för det?

Vad var vändpunkten?

-  Vändpunkten kom för 17 år sedan när jag tog emot Jesus i mitt hjärta utan att förstå att det var det jag gjorde. Det har tagit tid men jag har fått växa, ” idag är det helt annorlunda, idag är jag sprallig och ung och nyfiken på livet, och jag får tillbaka så mycket, jag känner mig som en ungdom, 17 åring som är fylld utan av förväntningar, nyfiken på livet och älskar livet idag, och har inga beroende på något sätt, inga tabletter, ingen alkohol”.

” Ju mer du hjälper andra desto mer helas du själv, man känner det, man blir så glad”. Man kan vara trött innan man går till Malmskillnadsgatan, men när man varit där blir man pigg och glad. Sina egna problem är ingenting jämfört med dessa tjejers.

Du har refererat dig själv som ”Morsan Elise”, är du som deras mamma?

-  De kallar mig för mamma, morsan och ängeln. De tre orden.  Man får ett band till flickorna, det får alla som hjälper till men man måste bygga upp ett förtroende. Vi är totalt 18 stycken som hjälper till och jag har handplockat alla.

Sammanfattningsvis, varför ska man hjälpa till?

-  Jo jag tycker att det är viktigt att uppmuntra alla till att det finns ett bättre liv än att betala pengar till de som säljer droger, de har redan så mycket pengar. Det finns ett värdigare liv. ”Se den här lilla flickan eller pojken. Se människan, att du är värdefull. Du kan få ett värdigt liv. För det här är inget liv, det man gör, lägger sina pengar, sin kropp hela sin själ, smutsar ner sig.  Nej, det är absolut inget liv. ”

(Viktigt: vi har lyssnat på en inspelad intervju som vi gjorde med Elise i slutet av förra året. Det är vi själva som skrivit ner hennes ord, allt är därför inte ordagrant. Det som är inom citat tecken är Elises exakta ord. )

Jul i gemenskap – ett alternativt julfirande

Vår jul kom i år att handla om annat än julklappar, Kalle Anka och de andra vanliga rutinerna. Istället blev det ett firande tillsammans med cirka 700 andra människor i Immanuelskyrkan, i Jul i gemenskap, ett julfirande som arrangerades av 17 ideella organisationer och församlingar.  Jul i gemenskap är ett alternativt julfirande som ger ensamma människor, människor utan bostad, människor med sociala och ekonomiska svårigheter en möjlighet till ett värdigt julfirande.

Vi hade tidigare hört talas om ett sådant julfirande som Jul i gemenskap och visste att det var så vi ville fira vår jul, när vi därför hittade uppdraget på volontärbyrån blev vi glada och skickade genast iväg en intresseanmälan. Vi var ute i god tid med vår anmälan, redan i oktober, vilket var tur för annars fanns det risk att platserna skulle ta slut. Det är många som vill vara volontärer och fira jul med Jul i gemenskap, vilket vi kan förstå, det är verkligen ett roligt volontäruppdrag.

Någon vecka innan julafton blev vi inbjudna till ett informationsmöte där vi fick praktiskt information om hur allt skulle gå till, om vad Jul i gemenskap var och vad det innebar att vara en volontär. Vi fick veta att det på plats skulle finnas psykologer och präster till hands om det fanns gäster som behövde prata ut med någon. Vi delades in i olika grupper, jag och Josefin hamnade i köksgruppen, vi skulle alltså ha hand om förberedelser med maten.

Julafton

Efter att ha irrat runt lite i stan hittade vi rätt och befann oss utanför Immanuelskyrkan klockan 15:00. Vi var förväntansfulla och lite pirriga, det här var första gången vi firade en alternativ jul som Jul i gemenskap. Vi hamnade tillsammans med vår grupp, kökshjälpen, och mötte köksansvariga Berra.  Tillsammans bar vi in alla mat som skulle serveras, köttbullar, potatis, sill, skinka, rödbetssallad och annan julmat. Därefter blev vi tilldela olika uppgifter, vår första uppgift var att förbereda äggen, därefter var det dags att förbereda alla jultallrikar, lägga upp maten snyggt. Vid cirka fyratiden började gästerna rulla in, välkomsttal och musikuppträdande mötte gästerna. När middagsserveringen startade var det ett högt tempo i köket. Så många tallrikar som möjligt var klara, redo att bli serverade. Därefter tog vi beställningar och försökte ge ut fina, goda jultallrikar till alla gäster.  Tiden rullade iväg väldigt fort, klockan slog sju och vårt pass var över, vi blev avlastade av ett gäng nya volontärer.

Resten av kvällen bestod i fortsatt middagsservering, fika med tårta och kaffe, underhållning och tid för umgänge och avkoppling.

Vad tyckte vi?
Det här var ett väldigt roligt och spännande uppdrag. Att vi hamnade i köket hade både sina för- och nackdelar. Det var lite tråkigt att vi inte fick träffa och umgås med gästerna som kom men samtidigt var det kanske en bra början, en bra första gång hos Jul i gemenskap. Att hamna i köket var ändå roligt för vi jobbade tillsammans med ett gäng trevliga människor. Dessutom var det kul att förbereda jultallrikar och smaka på det höga tempot och den nästan stressiga stämningen som fanns inne i köket. Att gästerna däremot hade en lugn och fin jul var det viktigaste.

Sammanfattningsvis kan vi säga att vi garanterat rekommenderar det här alternativa julfirandet. Ta med din familj eller kompisar så firar ni jul tillsammans fast på ett annat sätt, det blir två flugor i en smäll!

Jul i gemenskap arrangeras på julafton, juldagen och annandag jul. Om du är ute i tid med din intresseanmälan kan du önska dag och pass. Anmälan kan du hitta bland annat hitta på volontärarbyråns hemsida.

Arrangörerna för Jul i gemenskap är:
Ny Gemenskap
Stockholms Stadsmission
Frälsningsarmén
Volontärbyrån
Hela människan
Immanuelskyrkan
Engelbrekts församling
S:t Johannes Församling
S:t Matteus Församling
ÅterVinnarna
Bilda
Sociala Missionen
Missionskyrkan i Mälardalen
Citykyrkan
Korskyrkan

Tips på artiklar och annat:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/volontarer-gor-en-jul-i-gemenskap-mojlig_2243097.svd
http://www.stadsmissionen.se/Press--opinion1/Press--arkiv/Pressmeddelanden/Jul-i-Gemenskap--alternativt-julfirande-for-fjarde-aret/
http://www.metro.se/stockholm/han-fixar-festen-for-de-hemlosa/EVHkls!OzEcj8Xn69rEI/

Nattöppen kyrka i city!

Mitt inne i storstadsdjungeln runt Sergelstog och plattan rör sig stora folkmassor dygnet runt. Ljudnivån är hög och stressen att komma fram snabbt likaså. Men mitt i detta kaos som Stockholm dagligen erbjuder tornar St Clara kyrkan upp. Bakom Åhlens city, där tusentals människor springer in och ut, i jakt efter filmer och skönhetsprodukter, finner vi den vackra kyrkan. Kyrkan som visat sig vara så mycket mer än bara en plats där man kan utöva sin religion. St Clara kyrkan erbjuder nämligen tak överhuvudet, mat, värme och trygghet, för de legitimt hemlösa som annars sover på Stockholms kalla gator. En kväll fick vi vara med och uppleva den gemenskap som infinner sig under dygnets mörka timmar i St Clara!

Arbetet

Vi blev tillfrågade om vi hade tid att hjälpa till i St Clara nattöppen kyrka en torsdag kväll innan jul. Självklart, sade vi, och strax före nio på kvällen den 11/12 befann vi oss vid kyrkans portar för att invänta de andra volontärerna som rullade in strax efter oss. En härlig blandning av folk i olika åldrar visade det sig att vi skulle arbeta med denna kväll. När klockan slutligen var 9 fick vi gå in i kyrkan och innan förarbetet skulle börja hade vi en kort(och frivillig) andakt. Sedan delades arbetsuppgifterna ut, Jag och Sara tog på oss det ansvarsfulla uppdraget att bre mackor, medan en annan grupp fick stå för soppan och det sista gänget fixade fram kit med hyginartiklar och lakan som sedan skulle delas ut. Arbetet löpte på snabbt och vi ordnade mackorna som kaféer runt om i Stockholm hade sänkt till St Clara. Även kaffebröd skars upp och lades på fat.

Vid 10 tiden öppnades portarna för 15 män i olika åldrar. Dessa 15 män sover i kyrkan hela vintern, det är alltså inte nya personer som kommer varje natt. Männen, som nu sovit i kyrkan ett par nätter, tog vant madrasser och lakan för att sedan skapa en sovplats någonstans i den stora kyrkan. Efter att det var fixat och hyginartiklar utdelat var det dags för mat, som tyvärr blev en aning försenad. Men efter bordsbönen och mackorna kom slutligen soppan , vilket var uppskattat. Jag och Sara hjälpte till att servera männen saft, mackor och soppa. Vi hade jättetrevligt då vi fick utrymme att prata med dessa härliga människor, som tyvärr hamnat snett i livet. Kvällen gick fort och vid 23 gick vi hem, medan ungefär hälften av volontärerna stannande över natten.

Hur var det?

Detta volontärarbete gav oss otroligt mycket då vi verkligen förstod vikten av att ha ett hem. Ingen människa vill sova ute under Stockholms kalla vintrar. Vi träffade intressanta människor och fick tips av de andra volontärerna på andra arbeten. Dock rådde det ett slags organiserad kaos över kvällen, det fanns ingen tydlig struktur över arbetet som skulle göras, men detta ledde snarare till att jag och Sara kände att vi kunde och vågade ta lite mer plats. Något vi trivdes i och också kändes behövligt för arbetet och de hemlösa.
Detta volontärarbete passar dig som är effektiv, trivs i högt tempo, gillar att möta nya människor och kan ta order. Det finns en arbetsuppgift för att i nattöppen kyrka, alltfrån att bre mackor till att hålla en god stämning uppe.

Är du sugen på att testa att vara med i nattöppen kyrka? Kontakta då [email protected] eller besök St Claras hemsida http://www.klarakyrka.se/ där du finner mer information om de olika volontärarbeten som de utför! /Josefin och Sara

SFI- Svenska för invandrare

Det första volontärarbetet jag och Sara gjorde var för SFI i Solna! Vi hittade uppdraget på volontarbyron.org och kom i kontakt med Internationella bekantskaper som håller i SFi. Det finns många olika SFI verksamheter runt om i Sverige, utbudet är stort! I många fall är det kyrkor som håller i SFI, men även andra organisationer och skolor erbjuder det. Denna SFI som vi deltog i hölls som sagt av Internationella relationer, som erbjuder svenskaundervisning på olika nivåer för invandrare som ska lära sig språket.

Volontärarbetet

En torsdag i höstas blev vi hämtade hemma hos mig av en trevlig dam som volontärarbetar kontinuerligt med SFI. Vi åkte till en skola i Solna där undervisningen hölls och blev presenterade för de övriga kvinnorna som skulle vara med. Den klass vi skulle få träffa kallades B klassen, vilket betydde att deras svenska inte var speciellt utvecklad. A är den första nivån, för dem som inte kan någonting, och sedan trappas det upp i bokstavsordning.
Klassen bestod av ca 15 personer i olika åldrar, kön och ursprung. De delades in i 4 grupper med varsin samtalsledare i varje grupp. Jag och Sara fick vara åhörare och gå runt och lyssna på samtalen. Dagens ämne var svenska skolan, äktenskap och dylikt. Samtalsledarna presenterade ämnena och förklarade olika svåra begrepp. Sedan ställdes frågor till eleverna och de fick bara svara på svenska. Jag och Sara fick vara med i en övning som kallas heta stolen, där dem fick fråga saker om oss och så skulle vi svara på tydlig svenska. Alla möjliga frågor ställdes och det var jättekul. Samtalen pågick i ungefär 2 timmar innan klassen fick en kort rast innan nästa lektion.

Vad tyckte vi?

Detta volontärarbete var roligt och lättsamt! Det var enkelt att få kontakt med Internationella bekantskaper och dem var väldigt tillmötesgående. SFI var jättekul på de sättet att vi fick lära känna nya, trevliga människor och prata om intressanta ämnen. Detta volontärarbete skulle vi rekommendera till dig som har ett intresse av att lära ut språk, är duktigt på att formulera dig tydligt ocg gillar att prata. Du ska gärna gilla att ta egna initiativ och vara duktig på att hålla igång ett samtal. Kort och gott ett volontärarbete som passar dig med social förmåga!

Är du intresserad av att vara medpratare? Kontakta då Internationella bekantskaper eller någon annan annan organisation som sysslar med SFI, det finns många! Kolla med din närmsta kyrka, de brukar ha SFI-kafe!

http://bekantskaper.se/ - för mer information!

Hej!

Ni har precis klickat er in på Sara & Josefins blogg. Här kommer ni få ta del av vårt projektarbete. Vi testar olika volontärarbeten i Stockholm. Vi kommer att berätta om allt spännande och roligt vi gör och förhoppningsvis kanske inspirera just dig att börja volontära!

Hur kom vi på det här projektarbetet? Vi ville göra något praktiskt som avbrott från våra teoretiska sam-ämnen som vi dagligen tar del av på vår skola, Täby Enskilda Gymnasium. Vi har länge varit intresserade av volontärarbeten och vi ville ta reda på vad det fanns för möjligheter att hjälpa till. Nu har vi arbetat med det här projektarbetet sen september och testat ett flertal olika volontärarbeten, träffat många roliga människor och suttit i flera möten med olika organisationer. Det har gett oss en bra inblick i volontärdjungeln och detta vill vi nu dela med oss av här.

Vi ses! / Josefin och Sara